We got to remember our moments

Work. Vilket för min del betyder att sommaren är här. Det är inte bara jobb i sommar, det planeras även en del hyss. Senaste nytt: Gotland, we are so good to go! Sedan finns såklart den omtalade traditionstrippen till URF, det talas om en sväng utanför sveriges gränser och kanske några spontanare. Det passar som handen i handsken att blanda nytta med nöje.

Hur jag än väljer att leva mitt liv så får jag aldrig glömma anledningen till varför.

Årets match spelades mellan två atletiska talanger, det slutade med att jag tog hem segern. Viktigt. Men det var mer än bara en match... det handlar om blod, svett och tårar. På Onsdag möts vi igen Jenny! I'm going strong.




Mosters favoritkille!
(från helgen när vi var i kvicksund (long time, no see) på konfirmation av lillkusinen moa)

Jag försöker att inte bry mig om politik. Men när jag känner så starkt för vissa frågor så är det svårt. Det är jobbigt att komma in på till exempel facebook för att ibland mötas av rasistiska åsikter eller rasistiska skämt. Jo, tydligen ska det fortfarande skämtas om människor med invandrarbakgrunder... Och nej, människan har inte utvecklats. När jag gick i högstadiet så var det otroligt många som hade fientliga åsikter. Vi bodde i ett område där det fanns ett ytterst fåtal personer med andra etniska bakgrunder och i skolan hade vi knappt några alls. Det talades väldigt lite om rasism/nazism (tyska: Nationalsozialismus). Jo, andra världskriget talades det om. Hitler, judar, bomber, döden och tyska nazister. punkt. Sedan då? I skolan lyssnades det på "mitt fosterland"-musik, t-shirtar med fientliga tryck/budskap användes och jag minns att "88" sprayades på ett antal rakade huvuden vid något tillfälle. Tufft. Om man lever i en bubbla så är det lätt att bli skrämd av det som finns utanför. Och rädsla förknippar vi med någonting negativt, någonting som vi inte gillar.

Jag tänker ibland på när en gammal vän förklarade för några år sedan att han bodde på "rätt sida" av vägen här i Västerås och förknippade vägen med "road 66" nejnej vad snackar jag om? Menar ju 8 mile i Detroit. Den delade upp det fina och det fula området. När jag gick över så tänkte även jag; "Nu är jag på rätt sida. Nu är jag på fel sida". Vi lever alla i någon form av bubbla, men låt världen få utvecklas! Deal with it och dra nytta av det. Ironiskt att jag fortfarande försöker på mig någon form av predikan. Världen tycks ändå inte vilja gå åt det håll som jag vill.

Jo.. jag skriver här för att jag försöker smita i från det som egentligen måste göras, men min hjärna vill inte sammarbeta för tillfället.

Härligt väder! Dock inget skönt väder att springa i. Jag svettas ju som en man, så i värmen blir det extra blött. Får be folket som jag sprang förbi om ursäkt i fall jag lyckades skvätta på er, hehe. Pappa, benhinnorna känns en aning bättre. Jag tror garanterat att det är skornas förtjänst!

Dags att plugga igen och sedan ner i fyra hela timmar. Jag borde vilja ha både Torsdag och Fredag, men innerst inne vill jag nog inte det. Jag är mest nervös inför Fredag, men det är bara att åka dit, säga goddag och koppla på charmen. Jag har hört att man kan kissa på sig av nervositet (!). Gode gud (fast jag inte tror på dig) låt det inte få hända mig, det skulle bli så otroligt pinsamt.

Stötte nyss på kloakråttornas konung på vägen hem. Hoppandes, skrikandes och springandes försökte jag komma förbi, men han vägrade släppa fram mig när han vankade från sida till sida på trottoaren. Det är den där damen nere vid torget som kastar brödsmulor.. eller nej, hela jävla brödlimpor åt duvorna. Det är hennes fel att råttorna dyker upp. Jag har men för livet tack vare henne.

Imorgon tänker jag mysa med la familia och åker till mormor och morfars sommarstuga. Jag ska träffa ringen på spiken på första (eller andra) försöket, kolla läget med mammas lekstuga väldigt snabbt (anledning: spindlar), leta lite i smyg efter ormar där det växer liljor mellan stugan och arbetsboden, mysa med mormor och morfar (kanske lite med mamma också om hon har tur) och dra in så mycket frisk luft att jag ramlar baklänges. Jag blir nästan en liten flicka på nytt under dessa besök.

Tlött.

Våffelkvällar är bäst!

Ibland, då behöver man inte tänka på någonting viktigt. Ibland, behöver man släppa allting och låta sig dras in i en värld utan kontroll. Ibland, kan det leda till någonting vi i folkmun kallar för söndagsångest. Jag tror att idag är en sådan dag. Därför väntar jag nu på att få traska ner mot staden och möta vänner som även är mina medbrottslingar.

Övrigt: Jag vill ha sommarvärme och jag vill cykla. Hur skulle jag inte kunna trivas med solsken i ansiktet och cykla i en klunga, tätt - mycket tätt, nästan så vi cyklar in i varandra? Men det måste gå utför, för annars svettas man. Jag svettades när jag cyklade till Eriksborg för ett tag sedan, klockan halv 10 på morgonen för champangefrukost (i fall någon undrar hur det kommer sig att vi har bubbel i glasen på en av bilderna nedanför). Så utför is the shit!

Så undvik komplikationer. Just go with the flow, det går sällan fel. För allt som händer, händer av en anledning.

Uh!
Jag tvekar, analyserar, funderar, lyssnar och försöker bestämma mig om det är Bob Dylan eller Guns n' roses som gör knockin' on heavens door bäst. Jag vet inte alls. Frustrationen närmar sig.. Fy farao vad jag inte tycker om när detta uppstår. Det handlar om principen.. jag borde bara kunna välja. Jag är trött, jag borde sova. Kanske borde åka ner till Afrika och berätta om mitt stora och extremt jobbiga problem. Ett annat problem jag och jenny pratade om idag: Snarkade vi (som vanligtvis inte snarkar) vid poolen i magaluf för två somrar sedan? Vi vet fortfarande inte och även det gör mig frustrerad efter dessa år! Danskarna måste ha lurats? Amazing att jag kan sova om nätterna med bekymmer som dessa. Det är inte lätt att vara jag. It's a tough job, but someone's got to do it.

Det är helg imorgon. Hoppas solen är kvar, den är mysig.
Natti.

Complaining is good for you as long as you're not complaining to the person you're complaining about.

Jag vet inte. Det kanske bara är mörkret som gör det? Hur som, fyfan vad snabbt jag och jessi cyklade igår! Swiiiish! Kanske för snabbt för vårt eget bästa klockan 3 på natten, nära att olyckan var framme. Fast vi är gjorda av stål basically. Valborg är nu över, jag får se om jag slänger in handduken ikväll eller om jag kör på.

I have alot of pics! Dock är kameran hos Petra.

1 maj - Demonstrera! Make love, not war.