We got to remember our moments

Jag försöker att inte bry mig om politik. Men när jag känner så starkt för vissa frågor så är det svårt. Det är jobbigt att komma in på till exempel facebook för att ibland mötas av rasistiska åsikter eller rasistiska skämt. Jo, tydligen ska det fortfarande skämtas om människor med invandrarbakgrunder... Och nej, människan har inte utvecklats. När jag gick i högstadiet så var det otroligt många som hade fientliga åsikter. Vi bodde i ett område där det fanns ett ytterst fåtal personer med andra etniska bakgrunder och i skolan hade vi knappt några alls. Det talades väldigt lite om rasism/nazism (tyska: Nationalsozialismus). Jo, andra världskriget talades det om. Hitler, judar, bomber, döden och tyska nazister. punkt. Sedan då? I skolan lyssnades det på "mitt fosterland"-musik, t-shirtar med fientliga tryck/budskap användes och jag minns att "88" sprayades på ett antal rakade huvuden vid något tillfälle. Tufft. Om man lever i en bubbla så är det lätt att bli skrämd av det som finns utanför. Och rädsla förknippar vi med någonting negativt, någonting som vi inte gillar.

Jag tänker ibland på när en gammal vän förklarade för några år sedan att han bodde på "rätt sida" av vägen här i Västerås och förknippade vägen med "road 66" nejnej vad snackar jag om? Menar ju 8 mile i Detroit. Den delade upp det fina och det fula området. När jag gick över så tänkte även jag; "Nu är jag på rätt sida. Nu är jag på fel sida". Vi lever alla i någon form av bubbla, men låt världen få utvecklas! Deal with it och dra nytta av det. Ironiskt att jag fortfarande försöker på mig någon form av predikan. Världen tycks ändå inte vilja gå åt det håll som jag vill.

Jo.. jag skriver här för att jag försöker smita i från det som egentligen måste göras, men min hjärna vill inte sammarbeta för tillfället.