We got to remember our moments

Det är kaos ute! Burr..

Jag vaknade nog aldrig imorse, för nu när jag kom hem så märkte jag att jag hade två omatchande strumpor, en svart och en röd. Jag hade glömt mobilen och jag fick springa till bussen i skitvädret. Tur att John Mayer fanns tillgänglig. Han är bäst att ha till hands när det är kaos.

Förra inlägget raderades? Hrmf..
Nu ska jag fortsätta packa och senare ska jag möta upp mamma och bo där. Sälen med Frida och våra mödrar tomorrow! :)

Det är fredagskväll. En väldigt sen fredagskväll dessutom. Vad gör jag nu hemma? Tanken med en lugn hemmakväll var i princip att jag skulle ta det lugnt, ladda batterierna inför lördagsrutinerna.. vilket nuförtiden innebär tidigt träningspass, sociala aktiviteter under dagen och trevligheter på kvällen. Eftersom att jag nu kan kalla mig rutinerad (jo, även jag börjar bli med åren) på festligheter, så trodde jag att en ensam hemmakväll skulle få mig till ro. TVÄRTOM! Det kryper i kroppen och jag har ont i magen av allt småätande. Ovanför mig är det världens fest och jag är inte bjuden. Jag vet inte vem som bor där heller, men jag känner mig jävligt utanför. Imorgon är det jag som ställer till med trevligheter, så atte! Payback is a bitch! Vadå payback förresten? Fortfarande är jag inte tjenis med grannen. Det är svårt att bli tjenis med alla, speciellt på min våning. Jag har ett par från Jugoslavien (?) och en kille jag ser några gånger om året - står du vid min dörr så kan du dock höra vilken film han kollar på. Brevid mig bor det även en kille som jag inte riktigt vet om han är svensk eller inte. Dock har jag förstått att han kan höra mig sjunga ibland. Jag sjöng sex bomb (fråga inte varför) i lägenheten för ett tag sedan, jag hamnade senare i samma hiss som honom. Vi stod tysta tills han plötsligt började nynna på låten och ger mig ett stort flin. Jag kan fortfarande inte kolla honom i ögonen. 

Jag talade med jessi. Hon tycker att vi aldrig någonsin ska testa på ensamma hemmakvällar igen. Hon flyttar snart och då blir vi grannar! Det första vi kom på var att vi slipper gå själva hem efter krogen, haha. Så det är där nivån ligger just nu, kanske kommer vi även komma på att vi kan ta sällskap till njoy, skolan och andra nödvändigheter...

Tydligen så räknar vissa med att jag är hemma ikväll? Är jag så förutsägbar? Jag kanske borde skita i att gå ut och promenera en nostalgisk promenad bara för att göra uppror eller av ren elakhet? Nej, lite frisk luft innan läggdags är nog bra.

Godnatt världen.

Idag vaknade jag inte av mitt alarm. Det hände även i Lördags. Jag missade bussen. Först blev jag arg, därefter ledsen och sedan började jag att garva. Det är ju inte mitt fel egentligen, men det är ju bara så typiskt att det ska hända. Så det är alltså prioritet ett, att inhandla en ny väckarklocka! Jag vill ha en gammal med ett RIIING-RIIING-ljud som ska få mig att bokstavligen hoppa upp ur sängen. Det är en tuff uppgift för en väckarklocka, eftersom att det tar ett tag för mig att förstå vilken värld jag befinner mig i. Jag skulle kunna säga att min dag var så gott som förstörd, dock hade jag en to-do-lista som skulle göras när jag hade "tid". Jag försökte att ignorera den.. Det gick inte så bra. Jag förlorade..

Vem är du? - Den meningen hörde jag i snabba cash (what a movie!) och den fick mig att hoppa till och tänka "hey, så säger ju jag?!". Det är nog så, att om någon gör någonting som jag ogillar så är det den första orden som ploppar upp i mitt huvud (kan även hända att jag har uttalat orden högt ett par ggr). Och vem är du? Och vem tror du att du är? För mig är det mer nedlåtande än ett skällsord. I dagens samhälle så har skällsorden inte samma betydelse längre, det används för ofta i vanliga sammanhang att de flesta har glömt bort vad orden egentligen betyder. Så flyger det ett skällsord någonstans, så höjer någon krake på ögonbrynet samtidigt som resten av världen rullar på som vanligt. Jag kan säga så här; Skulle någon brista ut ordet horunge på IDT så kommer ingen att höja sitt ögonbryn, det är nämligen en grafisk term. Så skällsorden finns även inom det akademiska! Jag undrar om familjer fortfarande har kvar sina "inte-svära-burkar"? Tabbe!

Helgen ser sofistikerad ut. Jag behöver lite sånt. Lite.. sofistikerat sofistikerande.

Jag har hunnit med för mycket idag. Jag undrar om det här är världens längsta Lördag? Jag befinner mig hos Petra för tillfället. Vi såg nyss på strandvaskaren. Remember? Den svenska skräckfilmen som var så omtalad i början av 2000-talet. Det är bara så typiskt att lyset i Petras källare ska släckas hela tiden. Jag verkar agera kock i den här lägenheten, så det är väl bäst att fortsätta med matlagningen (eller konstverket, som min älskade Pappa skulle ha sagt).

Ses ute i vimmlet!

Idag på bussen hem från Eskilstuna så satt vi, som så många gånger föfr, och pratade om barnprogram och filmer från när vi var små... Ni vet tjatet om att "det var mycket bättre förr". Så berättade jag om en speciell film som var en av mina favoriter när jag var liten och Karin kände igen filmen direkt, men ingen av oss kom på namnet! Typiskt va? Vi får tacka internetgudarna att google finns, för nu har vi namnet! Rock-a-doodle
 

Jag tycker inte om att frysa ihjäl, så tänk på det nästa gång SJ när ni ställer in alla tåg och skickar för lite bussar så man kommer hem ett ex antal timmar försent. El pollo loco! (en av få meningar jag kan på spanska och som betyder galen kyckling.. men jag menar varje ord!)

Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag är trött, så jag lägger ner verksamheten och återupptar pluggandet imorgon.

We're back! Resan upp till vemdalen var en härlig upplevelse för sig. Varje dag fanns där ett nytt äventyr, ett nytt hyss som gjorde att man nästan kissade på sig av skratt. Det fanns inget stopp. Jag känner mig fortfarande vimmelkantig av de få antal timmar som gick åt sömn. Vi räknade ut att vi ungefär har 400 bildbevis från resan.. dock sitter jag i skolan, så bilderna får fixas ikväll. Mm, precis, jag sitter i skolan. Jag är tillbaka i verkligheten. Så det är väl bara att go with the flow och köra på.

Tack tjejer för att ni gjorde resan till ett minne för livet.
Och Sandra, grattis till att du kom in! Jag kände det på mig!

Moa, kan jag få din bloggadress så att jag kan hålla lite koll på dig? :)