We got to remember our moments

Idag vaknade jag inte av mitt alarm. Det hände även i Lördags. Jag missade bussen. Först blev jag arg, därefter ledsen och sedan började jag att garva. Det är ju inte mitt fel egentligen, men det är ju bara så typiskt att det ska hända. Så det är alltså prioritet ett, att inhandla en ny väckarklocka! Jag vill ha en gammal med ett RIIING-RIIING-ljud som ska få mig att bokstavligen hoppa upp ur sängen. Det är en tuff uppgift för en väckarklocka, eftersom att det tar ett tag för mig att förstå vilken värld jag befinner mig i. Jag skulle kunna säga att min dag var så gott som förstörd, dock hade jag en to-do-lista som skulle göras när jag hade "tid". Jag försökte att ignorera den.. Det gick inte så bra. Jag förlorade..

Vem är du? - Den meningen hörde jag i snabba cash (what a movie!) och den fick mig att hoppa till och tänka "hey, så säger ju jag?!". Det är nog så, att om någon gör någonting som jag ogillar så är det den första orden som ploppar upp i mitt huvud (kan även hända att jag har uttalat orden högt ett par ggr). Och vem är du? Och vem tror du att du är? För mig är det mer nedlåtande än ett skällsord. I dagens samhälle så har skällsorden inte samma betydelse längre, det används för ofta i vanliga sammanhang att de flesta har glömt bort vad orden egentligen betyder. Så flyger det ett skällsord någonstans, så höjer någon krake på ögonbrynet samtidigt som resten av världen rullar på som vanligt. Jag kan säga så här; Skulle någon brista ut ordet horunge på IDT så kommer ingen att höja sitt ögonbryn, det är nämligen en grafisk term. Så skällsorden finns även inom det akademiska! Jag undrar om familjer fortfarande har kvar sina "inte-svära-burkar"? Tabbe!

Helgen ser sofistikerad ut. Jag behöver lite sånt. Lite.. sofistikerat sofistikerande.