26 dec
Jag har haft det väldigt trevligt och mysigt.
Imorgon åker jag till Sälen och stannar där över nyår. Gud vad härligt det kommer att bli. Igår var det en väldigt lyckad kväll, men ikväll kastar jag in handduken.. jag ska upp tidigt imorgon. Det blir dock någonting socialt ikväll hoppas jag, nu när Jamila är back in town och grejer.. SJUKT bra, för det är så det ska vara egentligen. Men, sen när har jag fått bestämma? :)
Trevlig fortsättning!
God Jul
Åker till Pappa strax, där jag ska vara tills julafton, på julafton åker jag till Mamma och sedan åker vi vidare till mormor och morfar på juldagen.
Nu ska jag packa och lyssna på lite julmusik! :)
Gott Nytt År.
21 December
Har kollat på twilight, igen. Är totalt förälskad i Robert Pattinson!
Nu har jag tänt ljus i hela lägenheten, kan inte komma ifrån att jag trivs i min lilla etta. Tyvärr hinner jag inte spendera så mycket tid i den som jag egentligen har velat. Men men, inte mycket man kan göra åt.
Imorgon åker jag till E-tuna och träffar Hedlund.. mm, hon är hemma igen! :) Har saknat henne massor!
Äntligen kan jag slappna av
Snart är det julafton och helst av allt skulle jag vilja låsa in alla mina nära och kära under samma tak, så jag kunde tillbringa julen med alla. Tyvärr är det en omöjlighet, men jag tror att min lösning i år blir bra :)
Att jag ens orkar..
Folk ramlar in i varandra stup i kvarten. Inte jag. Jag fumlar runt, drar krokben på mig själv eller möjligtvis andra. Klart jag ramlar precis som alla andra, jag ramlar bara aldrig in i någon. Inte ens en liten snudd, skulle jag våga påstå. Jag faller heller inte särskilt lätt, men det är väl för att jag har ungefär 10 säkerhetslinor. Jag tror på ordfrasen; ensam är stark. Jag menar, motsatsen har jag bevisat inte fungerar. Så det kanske är okej att jag inte ramlar in i någon. Det är nog bra att jag, smarthead, håller mig på min kant. Jo, jag ska nog fortsätta där jag är. Idag klarade jag ett mördarträningspass, utan att fantisera om någon jag ville slå på. Nej, ingen jag vill slå.. det kan vara för att jag inte har fått något skrapsår eller en hjärn/hjärtskada den senaste tiden.
Ramla på ni, jag står duktigt kvar och kollar på.
Föresten. Tack för hyreshöjningen, verkligen.
Can I kick it? Yes you can.
Myser i lägenheten med ljus och mamma mia :) Den var bra. Jag känner av baksmällan lite lätt, men det gör ingenting. Då har jag en ursäkt för att stanna inne. Jag har en hemsk kommunikationsbok att ta mig an under kvällen. Men det ska nog gå, jag är på ett rätt så bra humör tycker jag. Imorse gick jag glatt upp och städade lägenheten, tog en svängom med moppen i hand och en bra tune från en av alla våra skivor från roadtripen i sommras (gårdagens höjdpunkt). Jag vill dock påpeka att det var en engångsföretelse! Jag förundras fortfarande hur kul man kan ha på våra förfester som igår gästades av sjukt härliga människor.
Nu sitter jag med dynga i håret (läs hårfärg) och snorig näsa. Jo, de flesta i familjen verkar rätt risiga. Blir jag sjuk så är jag tacksam om jag är frisk till jul & nyår. Annars får jag skaffa en blåsa som är lika röd som min, nu, röda näsa.
Nu ska jag dansa mig tillbaka till badrummet och vaska av mig kletet och hoppas på att det varken blir morotsfärgat eller bajsbrunt. Håll tummarna är du bussig.
Hejdå!
Back, inside the box.
Jag hör ett duns mot ytterdörren och utanför hör jag röster. Jag hoppar till.
"Okej Linn, du är en stor flicka. Det där är ingenting. Skärp dig!" Jag blir så irriterad och jag förstår att chansen att jag ska somna är lika med zero. Jag snubblar upp ur sängen och försöker få kontakt med en lysknapp. Det är nämligen så att jag inte har kommit underfull med var dom sitter i lägenheten. Jag fick en snilleblixt (tyckte jag då) och snubblade vidare till ett av mina fönster.. självklart fanns där en knapp, 1-0 till mig, känns skönt. Jag kollar genom kikhålet på dörren. Det är tomt där utanför. Ännu mer irriterad blir jag då jag inte kan förstå varför jag måste bry mig. Anyhow, för att visa mig själv att jag är tuffare än vad jag tror så hoppade jag i min träningsoverall och stack ut. Jag hann 200 meter och ett sms; "när kommer du hem, mamma?", tills jag begav mig hemåt i vintermörkret. Jag la mig i sängen igen och tog en titt på klockan: 21.00. Jag är tuff.
Eftersom att jag har vart helt outside the box gällande dator och tv så är internet verkligen LYCKA.
I natt kom Mamma och Hans hem, bruna och fina. Vi shoppade en del till lägenheten idag. Kändes som julafton och jag fick lite ångest när det var så mycket som handlades. Tack SÅ MYCKET!!! :)
Nu ska jag packa upp resten och städa.
Har fått lite matlådor av Mamma, hihi.. kanske blir lite sånt gott :) Annars får jag, mästerkocken, laga mat. Uh, känner ingen lycka inför det dock.
My dear friend, you are killing me. I think I like it, a bit.
Jag lär mig aldrig. Men det spelar ingen roll. Vi har ett osynligt band mellan oss. Bandet är oförstörtbart. Jag ser två lösningar på det hela; antingen accepterar vi bandet och gör någonting fint av det, kanske en rosett? Annars kanske vi ska kolla åt varsitt håll, du åt vänster och jag åt höger. Vi kommer krocka lite då och då, du kommer vara i vägen och jag kommer vara en irriterande fluga som surrar i dina öron om nätterna. Vi vet att det är idiotiskt. Vad väljer du? Göra en rosett eller ska vi krocka och se hur ont det gör?
Jag satsar på 10 av 10. Men vad vet jag.
Att fika i 5 timmar var länge sedan sist. Gymnasietiden närmare bestämt.
Det var mysigt.. I helgen blir det dubbel. Jag får skärpa till, ta mig i kragen
och klara mig genom helgen. Låter som om jag inte vill. Jo, jag vill.
Jag är bara rädd att min lever ska ta fram skylten: noll tolerans.
Tänkte fråga min kära syster om hon kanske kan lägga lite tid på att klippa min lugg. Jag tycker faktiskt om den när allt kommer omkring.
Natti.
