We got to remember our moments

Börjar med att säga hej från soliga chamonix. Egentligen ska jag inte sitta framför datorn just nu, utan vara uppe i bergen och åka skidor. Tyvärr är detta en omöjlighet. Igår fick jag nämligen testa "nya" skidor som jag ev. skulle få köpa. "Coolt", tänkte jag. Eller? Skidorna var för tunga och för långa, vilket resulterade i att de var omöjliga att åka pist med. Så i en svart backe tappar jag kontrollen och jag faller, riktigt illa. Jag ville direkt ner och byta skidor. Jag kände att knäna hade tagit stryk, men jag var mest förbannad. Förbannad på mig själv och de dumma skidorna. Resten av dagen åkte vi helt okej, jag kände dock av mina knän och det gjorde ont. Jag märkte sedan hur knäskålarna hade svulnat upp när jag kom hem (den andra mer än den ena) och jag tänkte: korsbandet. kortsbandet. korsbandet. Jag väntar på att pappa ska komma in på skype - sen tar jag mig till farbror doktorn.

Hade jag bara skitit i skidorna...

Annars är allt bra! Praktiken går fint och Chamonix är den finaste staden jag vet. Jag har dock pratat mycket svenska den här veckan. Det tyder väl på att vi håller på att ta över världen ;)