We got to remember our moments

Imorgon kanske det blir så varmt att man kan gå barfota? Vad vet jag. Jag är varken en vandrande termometer eller en väderflicka (även om jag vore en väderflicka så skulle informationen vara felaktig - det vet ju alla.) Det var varmt idag. En liten kille sa till sin mamma i affärn: "nämen hon visar ju magen!!" och så fnissade han och kollade på mig. Jag fick direkt upp tre tankar: "Öh, är det för tidigt?", "öh, är jag för gammal för att visa min forna utåtnavel?" och den eviga jävla frågan " öh, tjock, fet, slapp?!". Jag har nu inte bara tankarna på hur jag ska få fred i världen - utan även detta! Nej då, men nu är det sommar tycker jag och inte alls för tidigt.

Imorgon åker jag till mitt gamla hem en snabbis. Jag behöver det mer än någonsin. Det må låta som om allt är frid och fröjd, men varför ständigt mina försök att sudda bort spår? Min kropp & knopp behöver en hjälpande hand, ett stöd och någon nära som är... Nära? It's been to long, but i'm coming home - även om det bara är för en stund.