We got to remember our moments

Tillbaka i Norrtälje. Rätt sliten från gårdagen som utspelade sig hos födelsedagsbarnet Sandra och en nostalgisk utgång som slutade med att jag trippade hemåt i natten, uppför de branta backarna till blåsbo. Like old days. Och... Det är inte så hemskt att skratta så du nästan svimmar och inte heller när du gör det med dina vänner som du har saknat enormt. Någonting mycket lustigt var att nu när jag åkte hem så fick vi sitta i sovhytter på tåget - från typ andra världskriget. Jag kom att tänka på Lotta på bråkmakargatan som klistrar fast prickig korv på fönsterrutan. När jag kom fram till Norrtälje efter alla byten så mötte Mathilda och Joanna upp mig, hygglo! Min väska vägde cirka 92,3 ton. Lovar. I morgon ska vi upp och iväg tidigt. No big fan of mornings,

Det går alldeles utmärkt att kalla mig krigare om man vill!


Tack älskade familjen(familjerna) för hemvistelsen! ♥