April 17, 2010

Neverending Story.
Antalet gånger jag har sett den filmen är och förblir en gåta. Jag kan den utan och innan. När jag var liten så sprang jag alltid ut/upp till pappa och "kollade läget" lite när det blev jobbigt i filmen. När hästen Artax dör i träsket så grät jag floder och stod i soffan och skrek: "NEJ!! Dra upp honom Atreyu! Du klarar det! Jag tror på dig Atreyu!!!". I slutet så återuppstår Artax igen, phju. Filmen är basically min barndom och filmen gör mig varm i hela kroppen. Varför berättar jag det här? Jo, för att jag har stått i soffan med gråtet upp till halsen och skrikigt: "Atreyu, du måste draaaaa upp honom Atreyu! TA I!!". Känslomässigt utmattande indeed. Dags att fortsätta vuxenlivet - lunch med familjen om en stund och ikväll inviger vi två terrasser, One down town och även Sandras ute på vischan (Betydelse; landet, landsbygden, bondlandet, bystan, obygden, bushen).

Have a nice day.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0