We got to remember our moments

Jag pluggar, fast kanske inte i superduper fart som jag borde. När jag satt på tåget påväg till E-tuna så sitter en mormor med sitt barnbarn framför mig. Barnbarnet är i full process att lära sig läsa och jag sitter och ler med hennes försök att läsa "Kluriga gåtor för smarta hjärnor". När hon sedan har kommit på vad det står så lyser hon upp som ett solsken och mormodern klappar och ger henne komplimanger ( i all rätt). Här sitter jag, med min "effektiv visuell kommunikation" och har fastnat på vad en jättestor segelbåt heter egentligen... det finns ett namn, men jag kommer bara inte på vad. Jag har googlat och försökt inse att jag helt enkelt får gå vidare och acceptera att jag helt enkelt får skriva segelbåt. Men icke, jag måste nog ringa min Mamma. Jag slår vad om att när jag får reda på ordet och säger; "just det!" så kommer hon inte klappa händerna och ge mig en komplimang. Haha.