Ågren är här och hälsar på
Jag vaknade upp. Grimaserade.. klockan måste vara minst 9. Tafatt letade jag efter mobilen med en viftande arm och en totalt död (hur kan man vara totalt död? Kan man vara ganska död?) kropp. Någonstans var den och jag vägrade anstränga mig i onödan så min hjälplösa arm fick jobba så bäst den ville. Fann den och klockan visade 12. Jag steg (läs: kröp) upp och mötte dagen, för att sedan gå och lägga mig igen. Nu sitter jag här, efter en kebabrulle med Petra, filmtittande och klagoljud över mitt stackars lilla huvud. Jag tänker ett x antal gånger; jag ska aldrig mer dricka.
Plus att det är någon som smsar och tror att jag är någon annan.. för vad jag vet så ska jag inte till Arlanda och hämta upp en okänd karl vid namnet; Danne. Jag svarade inte på smset. Det här är roligt och jag tror att Danne kommer bli väldigt förvånad över att jag inte är där och hämtar upp honom.
Nej, nu ska jag hänga lite med Ågren.
Ciao!
