Lördag

Östra Holmen hela dagen, 3 timmars sovande i natt och nu ska det sättas igång igen.

Smärtan är olidlig, jag biter mig själv i läppen för att inte börja tjura.. allt påminner mig om allting. Jag förstår inte. Det är ju inte så att jag någonsin skulle ta tillbaka en nedslagen hjälte. Det skulle nog sitta fint om jag sa att tanken hade slagit mig, men ärligt talat så har den inte det. Jag tar gärna av mig hatten, men mer än så blir det inte. Och i detta nu så tror jag inte ens att jag tar av mig hatten.

Förövrigt; bränd på nosen, puk-koden till mobilen saknas och ett mycket gott vin står i kylen. Det är väl bara att köra på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0