We got to remember our moments

"Mitt skratt är mitt svärd och min glädje min sköld."
                        Martin Luther King

Perfekt, in i minsta detalj.

Kan inte sova. Orolig och ängslig. Det börjar bli höst, det känns. Jag vill bara kura ihop mig i en stuga långt här ifrån, utan dator, utan tv och utan personer. Bara med mig själv och mina tankar. Med en filt runt om mig, en varm kopp choklad i handen, en bok i knät och en brasa framför mig, så skulle jag sitta där och fundera. Tänka igenom och försöka lista ut vad det är som sker inside my head. För ärligt talat så förstår jag inte ens hälften av vad jag tänker. Jag kanske tänker för mycket, eller så försöker jag vara listig och smart men jag lyckas sällan visa min såkallade "listighet".

Misstolka mig inte. Jag är inte olycklig eller ledsen. Jag är bara lite deppig. Hösten har anlänt och jag med den helt enkelt. Jag kommer igen. Till våren kanske, om vi har tur. Nej, det blir ett samtal till syster imorgon. Stackarn. Wille började dagis idag och har inte ens frågat hur det gick. (Johanna har också börjar jobba tror jag, om jag inte minns fel). Egoistiska Linn -mig mig mig, ingen annan - always and forever. Men jag älskar William & Johanna mest av allt i hela världen! Tur att den lilla gosegrisen kan göra en moster så glad :)

Nu är det sängen som bör fyllas av en egotrippad liten tjej på 20 år,
så jag får lite pluggish gjort i morgon och kommer någon vart med mitt liv.

Sov gott!