We got to remember our moments

Nu hugger jag av mig benet... Eller så jag gör det i natt när jag sover så jag inte märker av det så mycket. Jag blir stressad av att inte få träna. S-t-r-e-s-s-a-d. Och trött. Nu är jag trött. Trött och hungrig. Jag kommer sakna kollektivet den här helgen.

Men jaha, nu har någonting snuskigt flugit in genom fönstret... got to go (eller g2g som man skriver out in the cyperspace.)