råttatouille

Stötte nyss på kloakråttornas konung på vägen hem. Hoppandes, skrikandes och springandes försökte jag komma förbi, men han vägrade släppa fram mig när han vankade från sida till sida på trottoaren. Det är den där damen nere vid torget som kastar brödsmulor.. eller nej, hela jävla brödlimpor åt duvorna. Det är hennes fel att råttorna dyker upp. Jag har men för livet tack vare henne.

Imorgon tänker jag mysa med la familia och åker till mormor och morfars sommarstuga. Jag ska träffa ringen på spiken på första (eller andra) försöket, kolla läget med mammas lekstuga väldigt snabbt (anledning: spindlar), leta lite i smyg efter ormar där det växer liljor mellan stugan och arbetsboden, mysa med mormor och morfar (kanske lite med mamma också om hon har tur) och dra in så mycket frisk luft att jag ramlar baklänges. Jag blir nästan en liten flicka på nytt under dessa besök.

Tlött.

Våffelkvällar är bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0