brain freeze
Just nu vill jag bara försvinna in i din famn, "Det är okej Linn, allt är okej".
Det är så typiskt att jag ibland kan vara världens tuffaste men i vissa stunder världens mesigaste. Luften bara går ur en och man måste börja om. Bygga den där jävla fasadjäveln! Usch, jag tror jag stänger av telefonen. Eller, jag sätter den nog på ljudlöst. Precis när jag satt och tänkte på hur jättegärna jag vill rymma här ifrån, lämna allt, ta en hand i min och bara försvinna... så såg jag ett blinkande ljus i skyn. A sign? Nej, antagligen inte. Säkert ett sas-plan som kom från Helsingfors, för dit vill man ju verkligen fly? Nej, jag vill att mitt plan ska ta mig vidare, längre bort. Någonstans där jag aldrig har satt min fot. Kanske ska räkna mina småmynt och se vad jag kan skrapa ihop? Nej, då blir det nog Helsinki tur & retur utan mat på planet.
Jag har en sak i frysen för kvällar som denna.. det börjar på G och slutar på LASS!
Ciao!
Jag känner mig som en urusel människa! Här sitter jag och tycker synd om mig själv, när det utanför börjar vankas vår och värme! Så jag började damma av min musik och vad finner jag? Florence Valentin! My guys! Vad är en vår utan er? Jag visste att allt inte stod rätt till! Nu ska jag ha ljudet på max, sjunga med och göra min vårdans innan läggdags... för kommer värmen, då kommer all denna otroliga sommarmusiken fram! Vad betyder då detta? Jo, GLÄDJE!
Grabbar...
