We got to remember our moments

Denna speciella helg är till för att spåra ur, vilket jag nu har gjort några somrar i rad. Men inte i år, i år så kammar jag i stället hem storkovan (ni vet; cash, flis, para, stålar, pengar, kosing, deg.) Storkova och storkova... Det är lillkovan och det betyder att jag jobbar. Det är ju bara pengar som jag sedan kommer kasta iväg på någonting jag tycker att jag verkligen behöver och inte kan leva utan, men som egentligen är någonting jag kan leva utan och inte behöver. Det är endast två veckor kvar nu och det känns som om jag redan står i farsdörrn och undrar när förbövelen det är dags att åka. Det är en ung student med killbaciller som ska ta över lägenheten. But mine is brand new, hehe. Nej, nu ska jag iväg och förbruka lite para, ciao!