We got to remember our moments

Imorgon börjar skolan igen och jag sitter med CSN i luren (som vanligt har jag problem som skall lösas). Men allt jag kan tänka på just nu är mat. Jag är så himla hungrig och min kyl är bokstavligen T O M! Så jag ska iväg och fylla upp inför veckan. Känns konstigt att komma tillbaka till alla rutiner och alla måsten. Men efter en rätt slapp sommar så behövs det mer än någonsin. Aja, nu vill jag sluta hosta och springa iväg till gymmet. Jag tror dock att powerwalk med jess till fotbollsmatchen får bli dagens.

Gårdagen var det dagen-efter-hängish med kompiz.
Jag har haft en rolig helg. Men nu är det bara ladda upp till på Fredag, för då kommer det läckerheter till staden! Hoff!


    

 
Något i den stilen från Alanya.

Okej. Cykeln är en viktig tillgång. Så Linn, påminn dig själv om att ALDRIG gå hem för att sedan vända och hämta cykeln igen. Osmart drag. Tur att jag hade telefonen på mig, så jag kunde ringa för back up ;). Hatar utsatta situationer big time!

Gårdagen var annars väldigt lyckad med trevligt folk!
Bara att ladda upp inför kvällens bravader.. :)

Tisdag = Skolstart (two years left).
Ih!

Jag sitter och lyssnar på min dyrbaraste November Rain.
Det är ett perfekt tillfälle, även i Augusti. Jag sneglar ut lite då och då, ser inte så kallt ut. Jag vill ha det kallt. Inte speciellt mycket, bara i den grad att jag kan sitta och läsa en bra bok med tända ljus och varm choklad (te är inte min grej) i mörkret.

Jag har hundra saker att göra idag, men helst vill jag bara lägga mig i sängen igen här hemma hos Mamma. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill vara liten. När man är liten så får man lipa i svåra situationer och springa därifrån, du får inte.. men du kan skratta åt när andra gör sig illa, man tror att kärlek börjar med bråk och att man kan vara tillsammans med (minst) två stycken samtidigt. De största problemen man hade var att benskydden luktade sur strumpa, att man inte hade två likadana toffsar till sina flätor och att Lunarstorms mejl hade hakat upp sig mitt i en viktig konversation med en pojke någonstans i Blekinge med blonda slingor.

Nu då? Här sitter jag och nynnar till Guns, försöker att inte pillra på min flagande hy och försöker även att tänka på allt annat än vad jag egentligen vill tänka på. Det jag vill tänka på är för smärtsamt och jag blir mest ledsen. Det är väl det man aldrig kan komma ifrån antar jag. Vilket jobbigt inlägg det blev nu. Jag kunde visst skriva av mig i några rader, det var länge sedan sist. Jag önskar bara att jag kunde göra det på riktigt. Utan kodord. Vem försöker jag skydda?

Ah, kolla klockan! Måste gå!

Tog bort allt jag skrev innan.
Glömde att det finns släkt/familj som läser min blogg som inte är allt för glada över att läsa om mitt galna festande i Alanya. :P
Men; jag hade det sjukt roligt!

Är hemma igen..
Lyssnar på våra favoritlåtar från resan. Längtar tillbaka!

Snart down town för att äta med mamma.

Gives you hell - The All-American Rejects musikvideo är så roande..
Jag är lättroad, minst sagt.

Imorgon natt åker vi till Alanya. Helt underbart! Jag ska verkligen försöka njuta av varje sekund. Det går även rykten om att vi inte bara ska ta med oss kameror - utan också en videokamera! Hur cool kommer inte vår video bli? Jag börjar bli pepp.. och det hände nog idag på forex enligt en djupanalys.

Nej, nu tänkte jag vara lite social.

Alanya, here we go.
Sverige, aja.. ses sen rå. bajs.
Vissa träffar man kanske inte alls.

Hemma efter några hårda dagar av festival. Känner att det kommer ta ett tag för kroppen att återhämta sig, men det var det värt! Ky-Mani Marley och Hoffmestro var helt klart bäst. Svenska Akademin och Junior Kelly var också riktigt bra. Så nu sitter jag hemma hos Mamma och lyssnar lite på Ky-Mani och pratar med Anna om vår telefon-kontakt med vissa män i ett visst band. Men mer kan jag inte säga. Vi håller det inom gruppen.

Jag har även beställt en mobil. Den är rosa! Det som gjorde mig riktigt glad var tjejen i kundservicen. Snacka om service!

Förövrigt har jag varit riktigt asocial idag. Nästan så asocial att jag har blivit ond. Idag när jag cyklade genom stan (varför tog jag den vägen?) så var jag tvungen att stanna två gånger och kallprata med folk som verkade vara på topp för kallprat. Jag log, men jag ville bara hoppa av cykeln och lägga mig i gräset för att gråta. Efteråt så cyklade jag allt vad jag hade till mamma och verkligen kämpade för att få låsa in mig och vara ensam, en sekund.. utan kallprat och anstängande leenden. Men nu är jag social igen! haha.. Pucko.

Nu ska jag lyssna lite mer på Ky-Mani men lägga till lite hederlig Mötley crue och Guns.. Alanya - 5 dagar kvar!







Ett fåtal bilder..

Idag fick jag se Wille cykla, jag blev tårögd. Min ögonsten blir stor väldigt snabbt och snart är han 2 år! Han gjorde min dag, helt klart.

Jag är numera känd för att vara egoistisk (?) Men att man inte kan glädjas åt andras lycka är bara ett bevis på vad man är för en person. Och eftersom att jag aldrig skänker en tanke åt personer som inte vill mig väl, så har jag inga planer på att börja nu :) Så jag är gärna ett ego, det gör mig absolut ingenting.. I do whatever I want to, just watch :)

På Torsdag är det dax. Men redan på Onsdag så reser sig camp boxen igen, för andra året i rad.. Det är ett historiskt ögonblick och gud vad vi har längtat! Så nu ska jag kolla tågtider, fixa sovsäcken och snart ta mig hemåt.

Tiden går för fort.. mina känslor också.. allt går riktigt jävla fort. Jag springer inte särskilt snabbt så jag hinner inte i fatt heller. Typiskt.

 















åh, vill lägga in allt.. men det går ju inte.
Lyssna & Längta.. ses i vimmlet. Ciao.