We got to remember our moments

Saker,
på både över- och undervåningen.
Vet inte vart jag ska börja, vad jag ska lägga i och vilken kartong jag ska lägga sakerna i. Två gånger har jag kommit på mig själv gå förbi, sneglat och sen kollat åt ett annat håll. Märkligt. Förr eller senare måste jag ta tag i det. Förr eller senare är nämligen i morgon. För på Måndag ska det väck. Yes. Usch, låter som om jag tar det negativt. Nej nej, tvärtom! Positivt som fan!

Idag avslutade vi våran tredje kurs.
Ikväll blir det utgång med några klasskamrater :)

Nej, här kan jag inte sitta och dega.

Ibland är det skönt när någon ringer för att checka läget. Speciellt om personen känner mig bäst i världen.

Nu är det full fart. I like it :)
Imorse höll jag på att riva av mig håret när jag kollade ut genom fönstret. Jag klagade med ca 3 sms till mina rivaler och tog mig ut i snöovädret. Kan ju säga att det var en fis i rymden jämförelse med ikväll när jag vandrade hemåt med Jenny.
Imorgon ska jag ta farväl av mor som ska till Thailand. Hon är verkligen värd vila, min mamma.

Ångest för Måndag? Nja, hinner väl få. Men denna vecka blir det massor med packning gott folk.

 

You're living in the past
It's a new generation..


Sd - 4,1 %.
Rubbat.
Idioter, hela jävla bunten! Jag fick ont i magen, allvarligt talat. Hej, Sverige.. ursäkta mig, men du har en idiotisk befolkning. Jag är arg, bedrövad och oerhört generad. Det här är oroväckande och jag vantrivs med tanken att få se ett flin på Jimmie Åkesson -som  jag anser vara en av Sveriges vidrigaste män- nästa val. Jag vill slå honom, riktigt hårt. Om jag bryr mig? Inte ett dugg.
Oh no, not me

De säger att Sverige är vackert på vintern. Hur vet dom det? Då är ju Sverige täckt av snö!
/ Tage Danielsson

Idag beställde jag även Tage Danielssons bok: Grallimmatik, Struntpratets fysiologi och teknik. Det var tänkt som en julklapp, men jag tror jag tänker vara fräck och behålla den själv. Jag hittade den för ynka 60 kr på bokbörsen, som hittat.

Jag kollar åt vänster, höger, bakåt och rakt fram. Ingen inom synhåll. Jag glimtar den stora mördarbacken framför mig. Jag kan ta i hur mycket jag vill, ha ett hemskt flin i ansiktet och jag kan flåsa hur högt jag vill. Jag ökar takten samtidigt som jag nynnar på en pepp-låt. 
Samtidigt som takten minskar hejdlöst och jag känner hur mitt flås kommer ur alla håll, så blir också backen framför mig fullsmockad med folk från höger och vänster. Ett äldre par går framför mig, sakta. Jag blir tvungen att cykla ned från trottoaren. Jag skakar på huvudet, typiskt, har inte råd med onödiga ansträngningar. Jag försöker återfå koncentrationen. Jag känner hur en bil saktar ner bakom mig samtidigt som en bil kommer framfrör mig. Jag får ett skräckscenario i huvudet då jag föreställer mig hur bilen bakom mer än gärna vill köra på mig. Jag ställer mig upp på cykeln och ökar farten.
 Bilen framför mig åker förbi, han var snygg. Efter ett tag åker också bilen bakom mig förbi, han var sur. Jag suckar. Väskan börjar hala sig ned från ryggen, den hänger nästan på magen. Jag kastar upp den på ryggen igen, en sekund senare åker den ned igen, skit. Backen var över. Jag tar väskan och slår på den. Det känns bättre då, jag lovar. Jag kollar runt omkring mig för att försäkra mig om att ingen såg. Okej, jag behöver hjälp.

Mördarbacken, i'll be back.
Min väska, förlåt.. du är snygg.

Anyhow..

I morgon får jag äntligen träffa Anna :) Saknat dig så!

 

Du är min bästa vän.


Kan någon visa mig vad som är skillnad mellan rätt och fel? Hjälp mig, en sekund bara. Det går snabbt, jag lovar. Jag vet att negativitet är mitt mellannamn. Men hey, vet du egentligen vad jag heter i mellannamn? Nej, trodde väl det. Då spelar det ingen roll. Lägg märke till mig. Jag kan inte -laga mat, springa utan att svettas, gå ut utan att dansa, räkna speciellt bra och jag ser inte ut som Lita Ford. Jag försöker visa mig genom att studsa upp och ned, vifta med händerna och skrika hallå! Du hör mig inte, du ser mig inte.

Det är för mig fortfarande en chock vad tiden räcker till ibland. Jag hinner åka fram och tillbaka från Eskilstuna, där emellan ha nästan tre timmars lektion. Sen iväg på en lunch nere på stan och klockan är bara halv tre. Jises.

Måste säga att min nya dator är en sensation. Helt nöjd, Wiho.

Måste också passa på att tacka min mor som skämmer bort en lite för mycket. Vad ska jag ge henne liksom? Fattiga jag har inget att ge.. kanske lite gamla skvallerblaskor och en påse näsdukar (som hon har köpt). Äsch, jag får tänka ut någonting riktigt nice tills.. tills.. tills jag har börjat tjäna en hacka. Om man säger så här; Sitt inte uppe och vänta Mamma. Det tar sin lilla stund.

Nu kom wille-killen :) Sötisen.