We got to remember our moments

Det finns en gräns. Men den har ni redan passerat för länge sen. Sen finns det en till gräns.. som man sätter upp efter att ni har passerat den "normala gränsen". Den passerades igår. Diskriminering, slaveri och glåpord är bara några saker som fick mig att kasta handduken och vandra hemåt. Jag har redan sagt upp mig, men stannar för att inte förstöra. Jag jobbar för att vi ska kunna klara dagarna så bra som möjligt, precis som alla andra tjejer på jobbet. Men vi får inget credits någonstans.. lyft på era fucking rövar och ställ er där vi är 10 timmar om dagen så får ni se att  vi är inte så pjåkiga. Vi får prata med varandra hur mycket vi vill.. för vi jobbar asset av oss. Jag låter ingen trampa på mig. På ett jobb ska man respektera varandra, vare sig man är tjej eller kille. Vi är alla lika!
Jag respekterar inte personer som har problem med jämnställdhet. Trodde vi var över det det stadiet för länge sen..
så fruktansvärt besviken..


det var allt.